rainbowkissu

Ligger och funderar ibland på varför jag träffar de människor jag träffar..

Jag är en kille som tänker med mitt hjärta, och vill finnas där för alla!
Men jag inte alltid göra det!
Varför inte?
Vad är det för rättvisa?

Jag kan inte tyda de signaler som ges till mig.. Är jag blind eller vägrar jag inse det faktum att vissa måste gå den hårda, plågsamma vägen för att själv finna styrkan till att klara sig ur den?

Men jag bryr mig ju!
Okej..
Nu är vi här igen..
Allting jag gör! Det finna en god tanke bakom allt, men lik förbannat så blir det fel!

Att ignorera det, att gå vidare...
Jag... .. Jag vågar inte.. En rädsla omslukar mig och drar ner mig i ett svart hål, sliter mig i stycken!

*bära världen på mina axlar*

Jag känner att jag klarar det utan problem!
Men frågan är om det är rätt!
Det känns rätt fast ändå fel..

Jag låter tiden utvisa mig!!

Jag kanske inte KAN rädda hela värden!
Det kanske är menat att det är du själv som ska göra det!

Vart jag står spelar ingen roll..
Jag ska bara se till att du inte går fel väg!