rainbowkissu

Sveket, den smärta du orsakar är... ... Den är så äcklig, vidrig, osmaklig och våldsamt vårdslös..
Dina ord är ord utan handling.. Betydelselösa!! Precis som du!
Du är en lögn.. Det är synd egentligen..
För faktisk så är du som innerst inne riktigt bra! Du är helheten..

Du rår inte för dina ord.. Du säger dem för att mena väl men ist blir de ord som förstör, ord som kommer ut, ger en förhoppningar och glädje, ord som får en själv att bli hel för jag vill lita på dig..

Men dina ord blir ord utan handling.. Obetydliga och meningslösa..

Detta förstör så mycket mer än vad du egentligen tror, det ligger kvar i mig.. Dina falska förhoppningar ger mig mindre tillit till andra.. Eller ingen tillit alls faktisk..

Det är som att du förstör den där sidan i mig som ger liv åt någon annan.. Den sidan som ger glädje, lycka, trygghet i nästa person som är mottaglig..
Det va du som tog allt jag hade, sparade det, kastade det och skiter fullständigt i att titta dig över axeln..

Om inte du kan ta dig loss från ett sådant helvete.. Så är du dömd.. Du är en förlorad själ... Du är en lögn..

Jag vet att jag skrev detta som kommer nu i ett tidigare inlägg...
Men detta sätter perspektiv på det hela..


"Vi hindrar oss ofta av ett krav på perfektion, och stannar hellre i det trygga än att riskera att misslyckas"


Vad för trygghet finns det i en oälskad lögn till värld? Du är inte älskad, du vet ju om det.. Ändå lever du vidare?
"Funderar"

Lever... Hmm.. Du lever inte.. Det kan omöjligt vara ett liv.. Men jag tror inte du vet hur ett liv ska utspela sig..

Om du inte förstår det oförståeliga ur en bok som inte har någon text..
Då får du se till att skriva om den!
Gör du inte det, är det slutligen du som har förlorat..
Du är en saga utan lyckligt slut.. Men det kommer du aldrig förstå.
Att du aldrig kommer se det är bara synd..
För du begränsar dig själv, och tillslut dör du, men du märker det aldrig..